I väntan på julefriden

I helgen har jag kommit en bit på väg i allt som måste göras inför julen. Det känns skönt att ha köpt några julklappar i alla fall även om det är några kvar. Det var faktiskt inte så fullt i butikerna i går som jag hade väntat mig. Kanske är det ett tecken på lågkonjunkturen eller också bara att det är nästa lördag och söndag som det blir riktigt fullt i butikerna av julklappsköpare.

Gästrummet börjar bli i skick att ta emot gäster också efter allt arbete med målning, tapetsering och släpande med möbler. Vilken tur att jag har en så händig man. Själv är jag rätt så ointresserad av att pynta, men tycker trots det att det är roligt att renovera. Det blir stort och rejält på något sätt när man förändrar hela rummet.

I kommunfullmäktige var förvirringen total i början av kvällen. Ett antal av ledamöterna ansåg att mötet inte var annonserat på rätt sätt och att ledamöterna fått kallelsen för sent. Jag att tyckte att ordföranden ändå hanterade situationen bra och genomförde en trevlig ceremoni för dem som blivit svenska medborgare under året.Sen fick vi traditionsenligt se och höra Ales lucia med tärnor och som avslutning på den trivsamma delen av kvällen åt vi alla julmat tillsammans. Sen var det fullt krig i fullmäktige igen. Den här hösten har inte varit bra för stämningen i politiken i Ale. Minde partitaktik och mer fokus på vad som är bäst för Aleborna är vad vi behöver nu. Det får inte fortsätta som nu att alla förslag som kommer från oppositionen avslås och majoriteten driver igenom minsta detalj i sina förslag bara därför att de en gång sagt att det ska bli på ett visst sätt. Det får inte heller fortsätta med polsk riksdag och ordningsfrågor som vapen i den politiska kampen, det leder bara till större motsättningar och låsta ställningar.